Idag gick jag ner och satte mig på en bänk under ett träd mellan två kraftigt trafikerade vägar. Jag läste lite i min för närvarande mest intressanta bok och så slog det mig att trots att det var så många människor runt omkring mig så skulle nog ingen bry sig om jag sakta började försvinna. Helt ensam men ändå bland massa folk! Jag skulle bara försvinna och det skulle inte göra något för någon av dem som fanns runt om mig just då.
Samtidigt lyssnade jag på en låt som heter Ain't got time to die som handlar om hur mycket viktigt vi ska göra för guds rike, så mycket att vi inte hinner dö. För det hänger ju på oss...
Jag kände mig träffad och kände samtidigt frid över att vara helt själv, helt utan arbetsuppgifter för händerna med bara en bok att läsa. Inte så konstruktivt direkt, men jag behövde bli påmind om att det inte spelar roll ifall jag har massa viktigt arbete att göra eller inte.
Tror många av oss behöver bli påminda om hur små vi egentligen är. Att vi visst har tid att dö. Att vi får göra ingenting. Att vi bör se oss som tjänare och inte "uppfyllare". Att vi kan lita på Guds nåd och allmakt. För det hänger inte på oss.
Imorgon har vi gudstjänst med Open Doors. De kommer prata om muslimer som blir kristna! Jag hoppas jag förstår typ allt!
...If I don´t praise him, the rocks are gonna cry out...Det är ju tur!
SvaraRaderamam